Jo, att livet ska bli lite lättare. Att min hjärna ska samarbeta med mig, att jag helt plötsligt ska kunna faserna, att alla dessa pluggtimmar ska ge kunskap om all denna jävla skit. Är så less att jag vill gråta, är så arg. Arg för att ingenting går vägen, arg för att jag blir på tvären när det inte går som jag vill, när jag är trött, less och definitivt inte pluggsugen. Värsta av allt är att jag stannar hemma och tar tag i detta djävulsplugg när min bästavän styr fest ikväll. Fattar nån vilken jävla uppoffring de är??? Vill fara dit, supa järnet, dansa med mina fina vänner, vakna upp bakis imorgon och känna att livet är bra. Istället sitter jag hemma, stressad, sur, trött och försöker fixa detta satans körkort, som dock är viktigare i längden, men inte behövligast för stunden. Vill lägga allt plugg åt sidan och bara ha kul.


Nä, dra åt nånstans. Är verkligen inte van att plugga, plugga är min sämsta egenskap. Men jag vet att jag kan om jag vill. EN gång i 2an har jag riktigt pluggat till ett prov och voilá! Jag, emelie laestander, spikade provet. Fick max poäng, och det kändes förjävla bra. Synd bara jag inte har den orken/viljan/tålamodet att sätta mig ner, läsa igenom, skriva anteckningar, och plugga.

fucklife asså :p