Har legat i sängen hela dagen och sett tv och sovit. Har även kommit fram till att jag är enormt bra på att stänga alla andra ute, och mig själv inne. Hålla allt inom mig och inte säga nånting till nån annan, att bara vara för mig själv. Märkte idag att det kan vara nyttigt att vara sjuk, att känna efter och reflektera. Som just nu, jag känner mig ensammast i världen. Som att jag inte har någon med mig just nu. Men faktum är att jag har, men jag stänger alla ute. Känner mig ensammast i världen, men ändå har jag alla mina fina vänner i min omgivning. Men jag är ju som sagt en jäkel på att göra det svårt för mig själv. Förstora minsta lilla sak som inte ens är värt att prata om. Minsta sak och jag stänger alla ute. Och det är förbannat svårt. "tell me why it hurts so bad, and tell me why it makes me so damn mad." Hatar att jag är så fruktansvärt känslig och bryr mig för mycket om minsta lilla, att jag orkar lägga ner energi på sånt som andra inte ens lägger märke till. Men jag antar att det är så jag är, onödigt tänkande. känns som att jag är i min lilla egna värld nu, jag gör allting själv. Jag vill bara vara själv. Fast det är egentligen tvärtom. Jag vill inte vara själv, jag hatar att vara själv.
Är inte någon som skriver ut sånt här, men jag kan ha betett mig konstigt mot vissa personer och istället för att prata med dom som tagit åt sig, skriver jag det här.



Ska kurera mig resten av kvällen och hoppas på att bli frisk till imorgon. ses