Okej, ska skriva om vad som upprör mig.


För det första - jag kan ta ansvar. Även om det inte alltid syns, eller om man inte tror det, men jag kan. Jag är snart 17 år, och jag har mognat. När det väl gäller, så tar jag ansvar. Ett exempel är från helgen. Jag var hemma själv en natt, fick bara vara med 1 kompis, för dom trodde att jag skulle ha igång nå fest och bjuda in folk. Skulle aldrig bjuda in folk till mitt hus. Är för rädd att nånting ska bli stulet och jag får massa skit för det. så - nej, skulle aldrig bjuda in folk. Och definitivt inte med alkohol! Och att be grannar titta till mig. Nä, då blir jag upprörd. Att man inte kan lita på mig för en dag&natt. Visst, jag har druckit några gånger - men jag är tonåring, vad kan man egentligen förvänta sig? ALLA tonåringar har druckit nån/flera gånger. Även om dom inte säger det.


En annan sak som gör mig upprörd är att vissa personer är så (förlåt för ordet) helvetes falska. Finns en i min omgivning som jag stör mig på riktigt mycket. Finns dom som tror att det är mitt fel, trots att det var dom som började allting. Få mig att må dåligt, ge mig konsekvenserna för vad den personen själv startat. Det är lågt, och då får jag sinnes.



Finns en annan sak, som är "genom" drömmar, som gör mig upprörd och sur. Pissigt sur. Jag drömmer alltid konstiga drömmar, tex. att jag och en till är på fest, och vi båda är fulla och vi börjar slåss. Då blir jag glad på ett sätt, för det skulle vara u n d e r b a r t att få göra det. Men jag vet att det inte kommer hända, för jag är helst inte på samma ställe som den personen. Men det som gör mig upprörd, är att jag drömmer, att den personen gör nånting mot mig, och någon i min omgivning och när jag vaknar är jag verkligen uppspelt då. Känns som att jag skulle kunna slå sönder min dörr eller nå. Nä, men det skulle nästan sitta fint då.
Jag skulle själv säga att jag är smått våldsam av mig, när jag blir sur vill jag alltid he sönder nånting. Typ slå sönder min vägg eller dörr. Slå ett hål i dörren, och att se hålet skulle göra mig avslappnad. Haha, låter som ett psyko. Men känns som att min ilska skulle få komma ut då, och det vore riktigt great.

och när jag blir så riktigt jävla sur, då börjar jag gråta. Vet inte vad jag annars ska göra, skrika, skriva av mig, smsa, gråta, vad mer finns det att göra? vill inte slå sönder nånting, för då skulle my parents bli sura på mig. 

sen hela livet, mitt liv, mina situationer, mina vardagar, det finns saker där också som gör mig upprörd. Genom att se en människa kan jag känna hur mina knytnävar vill knyta ihop sig, bara för att jag blir sur. Eller arg. Spydiga kommentarer, bitchiga jävla blickar från folk som jag avskyr eller från folk jag aldrig sett tidigare, eller bara vara allmänt dryg. Då blir jag sur.  

i fotboll blir jag upprörd, när en träning går åthelvete och det känns som att alla andra är bättre än mig och jag är sämst. Då vill jag gråta, eller när vi haft match och jag själv tycker att jag spelat dåligt, då blir jag sur på mig själv. Som PSG finalen, jag tyckte jag kunde göra bättre, och när slutsignalen gick började jag gråta, för vi kom 2a och för att jag tyckte jag spelade dåligt. Men det fanns inget att göra då. Blev sur, för då kändes det som att det var mitt fel, att om jag spelade bättre, kanske vi inte förlorat?

finns också mer som gör mig upprörd, men nu skrev jag bara några.